Fint väder och en dyr mur

Igår hakade jag på en arrangerad dagsutflykt till den kinesiska muren. Hela rasket gick på ca 250 kr med snickers och vatten inräknat. Om ni åker till Bejing och har bra kondis så måste ni ta er dit! Mitt livs bästa promenad, avslutat med en skön kabeltur hängandes i en suspekt sele över en piktoresk flod ner mot slutstationen.

Slog tidigt följe med en norsk vid namn Ruben och ett par från Sidney, som jag snackat med under den fyra timmar långa, dödsföraktande minibussfärden ut till muren. Vi hann inte gå mer än femtio meter innan ett par kineser anslutit sig till gruppen. De började som vanligt prata och vara trevliga men det visade sig snart att de ville att vi skulle köpa saker. Två till slog följe när vi nådde första delen av muren.

För att slippa alla jobbiga försäljare sprang jag före och gick sedan större delen av turen ensam. Helt otroligt vackert! Den uråldriga muren, bitvis raserad och det böljande kulllandskapet som sträcker sig så långt ögat når under en klarblå himmel.

Ett tips är att ta med sig mycket vatten, för det blir svettigt att gå uppför de stupande trapporna under den gassande solen. Jag var tvungen att köpa två extra vattenflaskor under färden, och försäljarna skäms inte för att dra till med hutlösa överpris. De är dock förhandlingsbara och jag lyckades få ner priset till under det halva.

Man har fyra timmar på sig att gå turen, och om man har god kondition så klarar man det lätt på två - tre. Det kan bli rätt jobbiga, och det var mer än en gång som jag passerade utmattat krälande resenärer i de brantare trapporna.

Idag såg jag även ordförande Mao i sitt lilla mousoleum. Det var en andaklig stämnining i rummet när folket passerade förbi glaskistan, men jag är skeptisk; han såg väldigt mycket ut som en vaxdocka. Det kan ju vara balsameringsprocessen i och försig.

Nygammal stad

Idag var jag iväg två gånger till den Förbjudna staden, Bejings mittpunkt. Det blev två eftersom jag hade för lite pengar med mig för inträdet första gången. Under den andra promenaden dit kom ett par kinesiska akrobatikstudenter fram till mig och ställde lite frågor om vem jag var, vad jag gjorde i kina och vad jag tyckte om staden och så. Efter en stunds konverserande så frågade de mig om jag inte ville följa med dem och köpa biljetter till deras akrobatikföreställning. Jag hade hört om "studenter" som försöker lura unga turister att köpa saker så jag tackade nej ett antal gånger innan de slutligen lät mig gå.

Det tog inte mer än någon minut innan en till kvinnlig student dök på mig och började prata och vara trevlig. Hon följde mig på vägen ett slag, men när hon märkte att jag inte ville stanna och konversera så ville hon att jag skulle följa med och titta på hennes utställning. Nej tack, sa jag, och gick.

Totalt så hände detta mig sex gånger före och efter vistelsen i staden.

Den förbjudna staden i sig är rätt trist, de har renoverat stora delar av den och målat över mycket av orginalfärgen på ornament och väggar. Och det var sjukligt mycket kinesiska turister där. Satt en stund i ett hörn av den kejserliga trädgården och läste lite innan jag begav mig hem.

Kommer stanna i Bejing i minst två dagar till. Ska se till att se muren innan jag tar tåget härifrån. Skulle vilja komma ut i den kinsesiska naturen. Ser fram emot bergsvandring i Tibet.

Kina och konst

Sedan jag sist skrev har jag dels stött på en israel som uppfyllde alla mina fördommar om israeler och en jävligt cool check som pluggar till fotograf på royal collegue of arts i London, båda gäster på vandrarhemmet där jag bor.

Israelen, som nu rest vidare, klagade över att han blivit placerad i samma rum som två araber, och berättade att han var rädd för att de skulle vänta tills han somnat och sedan banka honom blodig med en sko, för att det var så de brukade göra med israeler, araberna.
Senare, när han sett mig rita, så bad han mig teckna hans porträtt. När jag var klar blev han upprörd över att jag ritat så lite hår på hans huvud. Jag förklarade att jag tecknat av det jag såg, och att tunn hårväxt inte var något folk bryr sig om.
Han fortsatte att snacka om sin skallighet resten av kvällen, satt länge och tittade på bilden med sorgsen uppsyn och ville till och med korrigera den så att den blev "rätt". De övriga närvarande tyckte att bilden var på pricken lik och att den inte alls behövde korrigeras.

Checken, fotografen, har som del av sitt slutarbete rest till Tibet. Han tog sig in över gränsen utan tillstånd och sedan vidare till den förbjudna delen av landet där nomaderna lever och bodde sedan hos dem i två månader. I våras var han i nordafrika och bodde med nomaderna där. Just nu väntar han på att ta flyget hem, men han har fått bidrag från sin skola att senare resa till kazakstan och fortsätta sitt projekt. Jäkla lyllo.

Dagen som gått spenderade jag och Alex i Dashanzi, ett kombinerat industri och konstdistrikt i nordöstra Bejing. Ska dit igen någon annan dag, för hälften av gallerierna var stängda på måndagar. Det vi såg var grymt sjyst! Hela området ser ut att härstamma från tidig kommunisttid och verkar drivar av ångkraft, med ett virrvarr av tjocka, pysande ångrör som slingrar sig mellan husen.

Målning verkar vara stort bland unga kinesiska konstnärer, men det fanns även mycket skulptur och en del foto. Konsten var av varierande kvalitet, men det mesta var bra. Lite trist dock att kineserna inte riktig kommit oever Mao, för han är utan tvivel det vanligaste motivet.

Framme...

Resan fick en bra start, då jag glömde min nyinhandlade kamera på Air France 162, och blev tvungen att tjafsa med franska tjänstekvinnor. Blev lite stressad av att jag inte visste hur mycket tid jag hade på mig på grund av Charles de gauls totala avsaknad av klockor.

Emellertid kom jag med flyget till Bejing, med kameran i behåll. Ett sömnlöst halvdygn senare kunde jag äntligen sträcka på mina knakande ben och för första gången i mitt liv fylla mina lungor med den Bejingska smoggen.

Alex kände till ett billigt motell i några tunnelbanestationer iväg från centralstation och efter en snabb kalldusch och en mastodontlunch för 15 spänn sitter jag nu här. Med tanke på jetlaggen så blir nog resten av dagen tämligen tillbakalutad och avspänd.

Kvällen före dagen

Imorgon är alltså dagen då jag fyller 28 år. En dag som kommer tappas bort bland tidszonerna. Planet avgår på fredag klockan 14:45 från Arlanda och anländer vid tiosnåret på lördag förmiddag i Bejing.