Framme...

Resan fick en bra start, då jag glömde min nyinhandlade kamera på Air France 162, och blev tvungen att tjafsa med franska tjänstekvinnor. Blev lite stressad av att jag inte visste hur mycket tid jag hade på mig på grund av Charles de gauls totala avsaknad av klockor.

Emellertid kom jag med flyget till Bejing, med kameran i behåll. Ett sömnlöst halvdygn senare kunde jag äntligen sträcka på mina knakande ben och för första gången i mitt liv fylla mina lungor med den Bejingska smoggen.

Alex kände till ett billigt motell i några tunnelbanestationer iväg från centralstation och efter en snabb kalldusch och en mastodontlunch för 15 spänn sitter jag nu här. Med tanke på jetlaggen så blir nog resten av dagen tämligen tillbakalutad och avspänd.