Marknad och galning

Redan kvällen innan kändes det att något låg i luft. För att vara kväll så var det ovanligt mycket folk på gatorna, många av dem nyanländna från andra orter. Inga västerlänning hade synts till på dagar, men nu kunde de siktas strosandes runt med kamerorna i skyttepositon. Morgonen därpå var fövandlingen fullbordad. De flakförsedda traktorerna hade gått i skytteltrafik från nejdens byar, fullastade med uppklädda bondkvinnor och handelsvaror av olika slag.


Kinesisk Sibylla.

Mångfalden var överväldigande och många av minoritetsbefolkningarna fanns repressenterade. Gick runt ett bra tag och bara insöp stämningen. Testade några olika friterade degklumpar som påminde lite om sockrade pankakor i smaken och försökte fotografera lite folk upptagna med att köpslå. Min kamera suger. Bokstavligen, eftersom batterierna tar slut efter 20 - 30 bilder. Dessutom tar det för lång tid mellan knapptryck och att bilden verkligen tas.


Mandariner och jordnötter, nån?

En skrynklig Hani kvinna kom fram till mig och försökte pracka på mig en huvudbonad och snart var jag omringad av ett hel bunt som uppenbarligen, i egenskap av den enda utlänning som orkat sig upp vid denna arla morgonstund, identifierat mig som platsens guldkalv. Köpte lite handgjorda armband för en löjlig slant och en lite dyrare axelväska. Fick stå ut med att de uthålligare i gruppen följde efter mig tills fler västerlänningar, med mer välbergad uppsyn, anlände.


Hanikvinnor omringar sitt offer.

Vid lunchtid började det hela mattas av och efter att jag fått i mig lite mat tog jag första bästa minibuss mot Jinghong. Checkade in på Dai Building Guesthouse igen, tog en välförtjänad dusch och lämnade in mina kläder på tvätt. Efter några dagar av isolation tänkte jag haka på nån annan backpacker så att man fick snacka av sig lite. La märke till en mager och skäggig typ som bosatt sig i rummet intill mitt. Frågade honom om han vill byta bok med mig, vilket var starten på en monolog som han höll fram tills klockan halv elva, då jag lyckades bryta med loss med undanflykten att jag skulle kolla min mail.


Rasputin?

Gottfried och österrikare, 47 år och arbetslös. Uppenbarligen besatt av en japansk tjugofem år yngre kvinna som han haft ett förhållande med för några år sedan. Undviker sitt hemland, reser istället. Smugglar knark och har varit arbetslös i minst 10 år, känner folk som sitter på death row i Thailand, har vandrat och cyklat ensam från Nepal in i Tibet vilket är helt livsfarligt. Var lovande konststudent på universitetet i Wien, men hoppade av och rökte spliff istället. Kommer från en katolsk familj och har elva syskon, varav en broder dog i en bilkrasch när han var 17 år. Man kan sammanfatta hans beteende med att lyset var på, men det var ingen hemma (förrutom när grannen kom förbi för att vattna blommorna och ta hand om posten).