2250 kilometer från havet

Min glädje över att komma fram förtogs lite av att min plånbok med en stor summa pengar försvann på tågstationen. Stället jag hade tänkt checka in på hade inte några sovsalssängar på vintern, förmodligen på grund av bristfällig uppvärmning, så efter att ha konkat packningen runt halva stan i svidande kyla fick jag ta bussen tillbaks till tågstationen och ta in på hotellet intill som erbjöd en säng för dubbla priset, utan centralvärme, service eller äns varmvattentermos. Dessutom drog det kallt från fönstret. Fick sova fullt påklädd och med dubbla täcken som jag snodde från de andra sängarna.


Kul värre.

Staden i sig är säkert rätt intressant på sommaren, när temperaturen håller sig mellan tretio till förtio grader celsius. Vid den här tiden dyker kvicksilvret en bra bit under noll. Efter flip-flops och uppkavlade jeans i Xishuangbanna var min kropp inte helt redo för denna oömma behandling och jag har redan dragit på mig en ordentlig förkylning.

Befolkningen Xijiangprovincen brukade till nitioprocent bestå av uyghur, ett muslimskt folk med turkiskt och arabiskt påbrå, men sedan femtiotalet har Kina fört en aggresiv koloniseringspolitik och numra är det mindre än femtio procent ursprungsbefolkning, resten är hankineser. Sedan länge har det funnits en separatiströrelse bland muslimerna och senast 1997 var det stora kravaller. Kinesiska säkerhetsstyrkor slog ner upploppen med sedvanligt övervåld, med flera dödsfall och skadade som följd. Avrättningarna som följde drygade ut siffrorna ytterligare, när separatister svarade med att detonera lite bomber bland busstrafikanter. Efter 9/11 passade Kina på att fängsla och avrätta ytterliggare "muslimska terrorister", vilket fick tummen upp från Vitahuset.


Framtida separatister.

De uyghurer som jag träffat verkar vara stolta in i benmärgen. Många kan inte prata kinesiska, och de som kan vägrar ofta använda sig av det. När jag pekad på en av dem jag träffade i Ürümqi och frågade "Uyghur?", blixtrade blicken till och han bankade sig hårt på bröstet och sa högt "Uyghur!"

Ångesten som infann sig igårkväll när jag försökte somna i minusgrader försvann i förmiddags då jag tog bussen till Turpan, en mindre stad två och en halv timmes färd i sydostlig riktning. Tulufan, som det uttalas, ligger djupt nere i en fördjupning några hundra meter under havsnivån. Vädret är betydligt mildare här och på dagarna blir det upp mot åtta grader varmt.

Imorgon ska jag ut till Taklamakanöknen och se om den är fejk eller om den verkligen består av sand.