Kina och konst

Sedan jag sist skrev har jag dels stött på en israel som uppfyllde alla mina fördommar om israeler och en jävligt cool check som pluggar till fotograf på royal collegue of arts i London, båda gäster på vandrarhemmet där jag bor.

Israelen, som nu rest vidare, klagade över att han blivit placerad i samma rum som två araber, och berättade att han var rädd för att de skulle vänta tills han somnat och sedan banka honom blodig med en sko, för att det var så de brukade göra med israeler, araberna.
Senare, när han sett mig rita, så bad han mig teckna hans porträtt. När jag var klar blev han upprörd över att jag ritat så lite hår på hans huvud. Jag förklarade att jag tecknat av det jag såg, och att tunn hårväxt inte var något folk bryr sig om.
Han fortsatte att snacka om sin skallighet resten av kvällen, satt länge och tittade på bilden med sorgsen uppsyn och ville till och med korrigera den så att den blev "rätt". De övriga närvarande tyckte att bilden var på pricken lik och att den inte alls behövde korrigeras.

Checken, fotografen, har som del av sitt slutarbete rest till Tibet. Han tog sig in över gränsen utan tillstånd och sedan vidare till den förbjudna delen av landet där nomaderna lever och bodde sedan hos dem i två månader. I våras var han i nordafrika och bodde med nomaderna där. Just nu väntar han på att ta flyget hem, men han har fått bidrag från sin skola att senare resa till kazakstan och fortsätta sitt projekt. Jäkla lyllo.

Dagen som gått spenderade jag och Alex i Dashanzi, ett kombinerat industri och konstdistrikt i nordöstra Bejing. Ska dit igen någon annan dag, för hälften av gallerierna var stängda på måndagar. Det vi såg var grymt sjyst! Hela området ser ut att härstamma från tidig kommunisttid och verkar drivar av ångkraft, med ett virrvarr av tjocka, pysande ångrör som slingrar sig mellan husen.

Målning verkar vara stort bland unga kinesiska konstnärer, men det fanns även mycket skulptur och en del foto. Konsten var av varierande kvalitet, men det mesta var bra. Lite trist dock att kineserna inte riktig kommit oever Mao, för han är utan tvivel det vanligaste motivet.